Ja då var boendet fixat i Spanien. I och för sig inte förrän den 1/9 och fram tills dess löser det sig säkert. I västa fall får vi sova på stranden    . Försäljningen har gått så där denna vecka men visst får vi in lite pengar som får bli reskassa till roliga saker på vägen ner. Måste ju åka upp i Effeltornet när vi kommer till Paris bland andra saker. Och lägenheten har det blivit lite mer plats i vart efter vi säljer prylarna. Men ett stort bekymmer hänger över mig. Vart ska vår lilla goding Diego ta vägen. Vill ju att hamnar i ett nytt kärleksfullt men bestämt hem. För det är han verkligen värd. Kommer sakna honom jättemycket men det är tyvärr omöjligt att ta med honom. Har nog aldrig haft en så snäll och nyfiken hund   men det löser sig säkert, finns säkert en vänlig själ där ute som är menad för Diego. Hoppet är väl det sista som överger en sägs det. Kan meddela att det är helt okej att sova på luftmadrass, speciellt nu när den inte läcker luft  .Så jag ska nog stå ute med resten av tiden vi har här i Sverige.

Nu är det dax för mig att göra lite nytta. Ha en underbar skön lördag!!!!  

idag känns det mycket bättre. Vi har börjat hitta lite alternativ till boende fram tills vi får tillträde till lägenheten i september. Och det var en bra dag på jobb idag oxå. Känndes väldigt positivt. Det är inte klokt att det kan svänga fram och tillbaka. Gäller att hålla i hatten !!!   Men det tar på krafterna att leva i en loppmarknade till hem... men det blir mindre och mindre saker, för konstigt nog så är andra intresserade av våra saker som vi inte vill ha längre.... så jag har inte gett upp hoppet att någon ska förbarma sig över vår soffa och soffbord och ge dem ett nytt kärleksfullt hem   .... men vi tar en dag i taget och försöker få lite ordning i kaoset. Jag kan meddela att det är inga större problem att somna på kvällarna i alla fall. Sov gott alla rara!!!   

Som ni vet så har jag mycket i huvudet... Och det kanske att jag har alla extra känslospröt på g... som säkert beror på vad som har hänt tidigare år.... jag har fått en känsla av inte inte höra hemma någonstans....  vilket gör att jag känner mig helt vilsen i olika sammanhang men framför allt utanför... och det gör mig väldigt ledsen     nu ställer jag mig frågan beror det på mig eller på andra personer som inte vågar vara ärliga säga som det är... för jag ser eller kanske inbillar mig saker och det är väldigt jobbigt och det tar så mycket energi av mig så det gör att jag har svårt att bland annat att koncentrera mig på mitt jobb eller att sova... och det beror inte på luftmadrasserna    !!!! så jag är helt slut innan jag går till jobb.... men som sagt mitt liv är som en berg och dalbana!!!! det är bara till att gilla läget och försöka njuta av färden....   

När jag kom hem idag stod det är före detta kollega vid min dörr. Mysigt att träffa dig igen Pia!   Hon hade bestämt med Thomas att hon skulle hämta grejor hos oss som hon skulle köpa. Och jag hade ingen aning    så stackars Pia hade fått stått och väntat en bra stund innan jag behagade dyka upp... men men det slutade gott... hon fick sina trädgårdsredskap och vi fick oss ett kort men mycket trevligt samtal. 

Idag känns det som jag har 1000 bollar i luften och boll får falla ner på marken. Har just fått reda på att förmodligen kommer inte vi har någon bilförsäkring på vägen ner till Spanien eftersom vi inte kommer ha någon adress kvar i Sverige. Så nu är frågan hur vi ska göra??? Jag fick några tips på vilka jag kunde prata med så det kanske löser sig. Sedan har jag varit i kontakt med min fackförening och a-kassa för att fråga hur jag ska bära mig ut nu när jag flyttar. Och där får jag inga ordentliga svar....   men jag har börjat tänka att jag får lita på min magkänsla så får det bära eller brista. 

Tjingeling ni får ha en fortsatt bra kväll!!! och jag ska vänta på nästa köpare som Thomas har bokat in utan min vetskap   

oj då! jag kan inte räkna   det är bara 67 nätter kvar till att ligga på luftmadrassen... och det blir till att fylla på luft varje dag... har precis upptäckt att madrassen läcker luft   men men ingen fara gott folk... har ju en pump som fixar det där.... och nej det är inte min man Thomas   nu idag så tömde vi det sista skåpet i lägenheten och det som fanns i källaren som ska till gå till försäljning.... så nu hoppas jag att folk vill köpa våra saker... har några stora saker kvar som hade varit skönt att bli av med.... känns skönt faktiskt för nu kan jag koncentrera mig på att skrubba och fejja vart eftersom det blir tomt... mitt mål var att vi skulle hinna det innan februari var slut!!!

Jag överlevde!!! natten på luftmadrassen... nu är det bara 74 nätter kvar    min kära make plockade isär vår dubbelsäng eftersom det är en nysepererad kvinna som efterlyste en dubbelsäng på facebook igår och då svarade Thomas på den vädjan. Så sängen blev såld til henne och hon kommer att hämta den senare i veckan. Inte klokt vad man måste stå ut med när man ska emigrera   ... men ska jag vara ärlig så står jag ut med röran, alla som kommer och köper saker, alla måsten för jag VET att den 1/5-15 så beger vi oss ut på vårt liv äventyr!!! Livet som jag lever nu är rena kaoset. För ena stunden så måste jag ha fullt fokus på mitt jobb och satsa 100% där. Fast att jag har 1000 saker som jag går och tänker på att jag måste göra när jag kommer. Och mitt i allt detta så finns längtan att få komma till ett helt nytt land, helt ny kultur och helt annat språk. Jag vill ju bara iväg!!!!   

För nästan en månad sedan så blev Thomas intervjuad för ett jobb i Marbella, Spanien. Han fick jobbet!!! Och då tog vi vårt första livsavgörande beslut. Att vi skulle flytta till Spanien!!!!   När tanken väl hade sjunkit in så poppade alla andra tankar upp. Vad har vi gett oss in i? Ska vi hyra ut vår lägenhet eller säga upp den? Vad gör vi med alla ägodelar? Ska jag säga upp mig från mitt jobb? Vad kommer mamma och mina barn säga? Var ska bo nä vi kommer ner?Vad ska vi få alla pengarna från till resan ner och första månaden innan Thomas får sin första lön? Men det var bara till att tagga ner och ta och hitta ett svar i taget. Så det blev att jag har tagit tjänstledigt i 6 månader. Och vi säger upp vår lägenheten, för om i mot förmodan kommer tillbaka hittar vi ett nytt ställe att bo på. Och just nu håller vi på att sälja alla våra ägodelar. Och det är inte klokt vad man samlar på sig!!!!   Mamma och mina barn tog det väldigt bra. Mamma önskade oss lycka till. Och pojkarna sa att nu har det ett ställe de kan åka på semester till.   Mina arbtskamrater tycker jag är modig och tycker det är kul för mig. Fast vissa är nog lite avundsjuka. Det hade jag oxå varit om någon av mina arbetskollegor hade gjort det som jag ska göra. Boende håller oxå på att lösa sig. Så det ser rätt ljust ut! Men varje dag går jag och lägger mig helt slu. Jobbar först heltid, sedan hem och plockar fram från skåp och alla utrymmen för att bestämma.... säljas, ta med eller packas ner i låda och stanna kvar i Sverige... Inte konstigt att man blir nipprig av alla beslut jag måste ta.