För nästan en månad sedan så blev Thomas intervjuad för ett jobb i Marbella, Spanien. Han fick jobbet!!! Och då tog vi vårt första livsavgörande beslut. Att vi skulle flytta till Spanien!!!!   När tanken väl hade sjunkit in så poppade alla andra tankar upp. Vad har vi gett oss in i? Ska vi hyra ut vår lägenhet eller säga upp den? Vad gör vi med alla ägodelar? Ska jag säga upp mig från mitt jobb? Vad kommer mamma och mina barn säga? Var ska bo nä vi kommer ner?Vad ska vi få alla pengarna från till resan ner och första månaden innan Thomas får sin första lön? Men det var bara till att tagga ner och ta och hitta ett svar i taget. Så det blev att jag har tagit tjänstledigt i 6 månader. Och vi säger upp vår lägenheten, för om i mot förmodan kommer tillbaka hittar vi ett nytt ställe att bo på. Och just nu håller vi på att sälja alla våra ägodelar. Och det är inte klokt vad man samlar på sig!!!!   Mamma och mina barn tog det väldigt bra. Mamma önskade oss lycka till. Och pojkarna sa att nu har det ett ställe de kan åka på semester till.   Mina arbtskamrater tycker jag är modig och tycker det är kul för mig. Fast vissa är nog lite avundsjuka. Det hade jag oxå varit om någon av mina arbetskollegor hade gjort det som jag ska göra. Boende håller oxå på att lösa sig. Så det ser rätt ljust ut! Men varje dag går jag och lägger mig helt slu. Jobbar först heltid, sedan hem och plockar fram från skåp och alla utrymmen för att bestämma.... säljas, ta med eller packas ner i låda och stanna kvar i Sverige... Inte konstigt att man blir nipprig av alla beslut jag måste ta.