Det börjar kännas mer och mer verkligt att vi verkligen ska bege oss till Spanien. Seciellt nu när inte Diego bor hos längre. Han stormtrivs med sina nya matte Emilie nu när han får jaga hästar och äta hästbajs   på hennes jobb i stallet. Har fått bildbevis    . Framför allt så får han springa lös och vara med över allt. Jag känner en stor saknad men en stor glädje att han äntligen fått ett hem där han verkligen hör hemma. Vi fick bara ha honom till låns   . Här hemma så bor vi princip bara i sovrummet. Har våra luftmadrasser som tack o lov håller luften. Våra datorer, kläder, alla viktiga papper plus lite annat smått och gott. I vardagsrummet är allt som är till salu. Inte klokt vad mycket vi har haft i skåpen. Har innte användt en tredjedel av alla saker. Varför samlar man på sig sååååå mycket? Ändå trodde jag att vi inte hade så mycket. Men men jag får väl ställa mig på torget och sälja det som blir över som ingen annan vill ha våra saker via våra annonser. Har börjat märka att vissa dagar är det svårt att koncentrera sig på jobbet. Tankarna går hela tiden på vår resa till Spanien. Vägen ner och vad vi ska på uppleva. Vad som kommer hända när vi väl kommer ner? Det är såååå spännande att vi gör en sådan här livändring och får börja ett helt nytt liv. Och denna gången är det jag och Thomas, det är vi som skapar detta nya liv tillsammans.